"Att oroa sig är som att gunga i en gungstol. Det ger dig någonting att göra, men det leder ingenvart".
Det är någon okänd som myntat detta uttryck och säkerligen har personen aldrig tänkt eller funderat så mycket på mindfulness för jag kan känna att en gungstol mycket väl kan göra väldigt mycket gott för oroande tankar.
Nu äger jag ingen gungstol, men vet faktiskt flera lite yngre personer som ärvt eller till och med köpt sig en på auktion som älskar att sitta i sin gungande stol och låta tankarna vandra och som bara följer med den gungande rofyllda rytmen i stolen som sakta rör sig fram och tillbaka.
Och ofta är det ju så med små barn att får de vaggas så känner de snabbt ro.
Samma skulle jag säga att det är med oss människor att får vi sakta vaggas till lugn så försvinner både oro och stress.
Jag förstår mycket väl hur denne okände tänkte när uttrycket kom till, men om jag ser det från mitt perspektiv om att leva här och nu för att stilla sinnet och få ro och fokus i livet, så tänker jag att det skulle kunna bli ett riktigt lysande resultat med lite gungstolshäng.
Kanske är det ändå så att okänd har rätt. Jag har en känsla av att den här sommaren har kopplat greppet om mig och gjort mig nästan lite lat. Jag har haft väldigt svårt att fokusera på att börja arbeta igen och vill liksom bara gunga vidare, men nu säger almanackan att imorgon börjar en ny månad och med det så är det en hel del som är inbokat.
Konstigt, men helt plötsligt så där bara för att det är september så känns det så skönt att vara igång igen.
I lilla landet Ekenäs har solen lyst och det blev en tur med båten under seneftermiddagen. Väldigt vackert och väldigt i sista stund för på lördag skall den upp och in i förrådet.
